![]()
1970 kom jag till Uddeholmskoncernen och marknadsförde stål i fem år, därefter började jag på utbildningsavdelningen. Efter ett par år blev jag koncernens utbildningschef och det var smickrande men själsdödande eftersom dagarna fylldes av byxbaksnötande sammanträden. Så jag bad min personal att rädda mig. Vi samlade tankarna och kom på att vi helst ville jobba med kreativitet och samarbete och bestämde oss för att starta ett handelsbolag, KRESAM, för att sälja våra tjänster på marknaden.
Sådant gör man inte utan att fråga först och det ledde till ett utomordentlig smidigt arrangemang som mer än tjugo år senare gav inspiration till att starta BolagsBolaget: Uddeholm hade just bytt från brukspatron till VD – Gunnar Wessman – och förutom att han blev förtjust över vårt initiativ så föreslog han att vi skulle sitta kvar på vårt kontor, komplettera tjänstetelefonerna med en kresamtelefon och svara när det ringde. På så sätt blev vi tillgängliga 200% varje dag. När vi fick konsultuppdrag stämplade vi ut, åkte iväg och gjorde jobbet, kom hem, fakturerade kunden och så stämplade vi in igen. Trygghet och frihet på en gång!
Efter något år sade vår närmaste chef, Rune Brandinger, att ”jag ser att det blir mer och mer att göra i KRESAM och det gläder mig! Om ni inte hinner med uddeholmsjobbet så hyr vi in folk till det, för er framtid är viktigare!”. Vilken härlig inställning hos en chef.
Under alla de år som jag jobbat med olika organisationer har jag inte stött på någon så uttalat människovänlig personalpolitik som Uddeholmsbolagets.
Vårt företag gick bra och vi fick många uppdrag som organisationskonsulter för att stimulera till utveckling i företag och andra organisationer. Det blev många målbilder, mycket kreativitet och gränslös samverkan på alla nivåer. Vid ett tillfälle lyckades vi faktiskt lotsa personalen till ett sådant engagemang att de ville avsätta VDn eftersom han var den ende som inte hade deltagit i utvecklingsprocessen. Vi tog det som en merit.
Så småningom kom vi även in på det här med utveckling av regioner och lanserade en effektiv samverkansprocess, nämligen ettåriga "träningsprogram". De fungerade som kreativa och handlingsinriktade plattformar för regioner som ville ta ett steg framåt i utvecklingen inom exempelvis näringsliv eller den sociala sektorn.
Med tiden har bygdebegeistring och samhällsutveckling blivit det jag helst jobbar med, alltid med liv & lust som drivkraft snarare än tvång & panik. Motivation hellre än hotivation.
Sedan flera år är jag ensam ägare av KRESAM AB och tycker att det är roligare än någonsin att jobba som mental trädgårdsmästare eftersom det sunda förnuftets enkla tankemodeller visar sig hålla i verkligheten!