![]()
Den traditionella planeringsmodellen bygger på adekvata nulägesanalyser, en seriös målsättningsprocess, probabilitetsextrapolerade omvärldsprognoser och så småningom ett formellt beslut med slutmål, delmål, åtgärdsprogram, budget och resursallokering.
Det känns genomtänkt och tryggt.
Men idag är det inte mycket som går att förutsäga, det enda vi vet är att det blir på nåt annat sätt än nu. Det känns kanske lite otryggt, men å andra sidan finns det utrymme för initiativ, visioner och idéer. Det okända går inte att planera så vi får lära oss att parera.
Göra. Pröva. Våga. Hisna. Korrigera. Lära. Lyckas.
Kineserna säger att "Words don't cook rice".
Fritt översatt: "Det är så sant som det är gjort".
Eller som min vän Sven Atterhed uttrycker det: ”Torrsim skapar inga ringar på vattnet.”
Den logiska planeringsmodellen fungerar när det gäller sådant som vi gjort förr och när vi har koll på förutsättningarna. Men nuförtiden blir det allt viktigare att vi har modet att försätta oss i situationer och skapa oss in i framtiden.
En bra omställning kräver en bra inställning, förslagsvis optimism.
Optimisten tror att han lever i den bästa av världar, pessimisten är rädd för att det faktiskt är så. Bägge är lika dåliga på att förutsäga hur det blir, men optimisten har åtminstone roligt under tiden. Och kan till och med få för sig att hon/han är en av dem som ser till att det blir nån skillnad.
Sluta tjafsa, börja pröva!